- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
18

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det var uppsyningsmannens broder, som stannat
tills vidare i den underordnade befattningen som
vaktmästare. Han var kroppsligen ändå bättre utrustad
än uppsyningsmannen, men han hade ett blont, öppet,
vänsällt och förtroendefullt utseende.

Sedan han hälsat ett glatt god afton, slog han
sig ner vid bordet bredvid brodern, tog upp barnet i
sitt knä och kysste det.

– Vi ha fått främmande! upplyste
uppsyningsmannen och visade åt soffan där intendenten låg.
Fiskeri-instruktören, sonn ska bo här ovanpå.

– Såå men, är det han? svarade Vestman och
reste sig för att gå fram och hälsa.

Med barnet på armen nalkades han soffan, och
alldenstund han var värd på stället, då brodern
såsom ogift endast var inackorderad hos honom,
ansåg han sig böra bedja sin gäst välkommen.

– Vi ha det enkelt härute, tillade han efter några
välönskningsord, men min gumma är inte alldeles så
bortkommen i matlagning, för hon har tjänat i bättre
hus förr, innan hon kom och blev gift med mig för
tre år sedan, men efter att vi fick ungen här, så har
hon fått litet annat att tänka på – jaja, barn får
man när man hjälps åt – det vill säga – inte för
att jag behöver någon hjälp, som man säger!

Intendenten förvånades över den tvära
vändningen den långa satsen tog, och han frågade sig
själv om den mannen visste något eller om han ännu
bara kände på sig, att något var i olag. Själv hade
han ju på tio minuter sett hur allt stod till – hur
var det då möjligt, att den som var intresserad i
frågan icke sett något på ett par års tid?

Han betogs av vämjelse över alltsammans och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free