- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
19

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vände sig åt väggen för att blunda och med egna
syner av angenämare natur fördriva den återstående
halvtimmen.

Men han kunde icke ännu göra sig döv, utan han
hörde mot sin vilja ett samtal, som nyss varit livligt,
knaggla sig fram som om orden utmätits med
tumstock innan de gåvos ut, och när det uppstod tystnad,
fylldes den av mannen, vilken liksom avskydde
tystnaden, fruktade höra något han ej ville höra och icke
kunde bli lugn förrän hans egen ordström berusade
honom.

När slutligen timman var ute och intet besked
hördes av om rummet, reste sig intendenten och
frågade, om det var färdigt ännu.

Jo, menade värdinnan, det var nog färdigt på visst
sätt, men...

Intendenten anhöll i en befallande ton att genast
bli förd på sitt rum, erinrande i valda ordalag, att
han icke kommit hit för att bo inne, att han icke
gästade någon, utan reste i kronans bestämda
ärenden och att han endast begärde vad han hade rätt
till – och det skulle han ha, på grund av det memorial,
som från Civildepartementet genom Generaltullstyrelsen
ingått till kungliga Tullkammaren i
Dalarö.

Därmed var saken ställd på sin rätta ända, och
med ett ljus i näven följde Vestman den stränge
herren en trappa upp i en frontispiskammare, där
ingenting i anordningen kunde förklara den begärda
timmens uppskov.

Det var ett ganska stort rum med lika vita väggar
som nere i stugan, och det stora fönstret öppnade
sig mitt på långväggen som ett svart hål, ur vilket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free