- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
24

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dränktes av dyningarne, som med en duns gingo över
eller, om de ej hade tillräcklig kraft, krossades, reste
sig och vräkte ett vattenfall av skum rätt upp i luften.

Därutanför låg havet blankt; där kom man ut
på stora flacket, som fiskaren kallade det, och nu
i morgonstunden sträckte sig havet som en blå duk,
utan rynkor, men gungande som en flagg. Den skulle
ha tröttat, den stora runda ytan, om icke en röd boj
legat ankrad utanför revet och med sin mönjefläck
suttit som lacksigill på ett brev, lysande upp i en
enformig yta.

Detta var havet, visserligen ingen nyhet för
intendenten Borg, som sett åtskilliga kanter av världen,
men det var det ödsliga havet och liksom sett i ett
mellan-fyra-ögon. Det skrämde icke som skogen med
dess dunkla gömmor, utan det verkade lugnt som
ett öppet, stort, blått, trofast öga. Allt kunde överses
på en gång, inga bakhåll, inga skrymslor! Det
smickrade åskådaren, när han såg denna cirkel omkring
sig, i vilken han själv alltid förblev medelpunkten,
vilken plats han än intog. Den stora vattenytan var
såsom en förkroppsligad utstrålning från betraktaren,
existerade endast i och med betraktaren, vilken, så
länge han stod på land, kände sig intim med denna
nu ofarliga makt, överlägsen över dess ofantliga
kraftmedel, för vilka han nu var oåtkomlig. När han
erinrade de livsfaror han aftonen förut utstått,
den ångest, den vrede han genomgått i kampen mot
en brutal fiende, som han dock lyckats överlista,
log han ädelmodigt mot den besegrade och slagne,
som endast varit ett blint verktyg i vindarnas tjänst
och nu sträckte ut sig för att återtaga sin vila i
solskenet.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free