- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
31

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den med en vaxduk i en enda varm, mossgrön ton,
som harmonierade med gardinerna och gav lugn.
Därnäst reste han sina bokhyllor mot den värsta
väggen, som därav visserligen ännu icke förbättrades,
ty den randades endast in i kolumner som en så
kallad lathund, och den vita rappningen skrek ännu
mer mot det valnötsfärgade trävirket, men han ville
först skissera det hela, innan han gav sig in på
detaljerna.

På en spik i taket hängde han sina sänggardiner,
och därmed hade det kommit liksom ett rum i rummet,
och sovplatsen var avskild från det övriga
arbetsgemaket såsom uppslagen under ett tält.

De långa, vita golvtiljorna rned deras parallella,
svarta springor, där smuts från skodonen, damm från
möbler och kläder, tobaksaska, skurvatten och Viskans
avfall bildade drivbänkar för svampar och gömställen
för trämaskar, skylde han med här och var utkastade
mattstumpar av olika färger och mönster, vilka flöto
som grönskande, blomstrande öar på det stora, vita
flacket.

När nu det kommit färg och värme i tomrummet,
gick han över till finarbetet. Här hade han
först att skapa en härd, ett arbetets altare, som skulle
bli centrum, kring vilket allt skulle gruppera sig och
utstråla ifrån. Därför började han att ställa upp sin
stora lampa på skrivbordet. Den var två fot hög och
höjde sig som ett fyrtorn över den gröna bordsduken;
dess målade porslinsfot med arabesker och blommor
och djur, som icke liknade vanliga sådana, gav ett
muntert färgspel och erinrade med sin ornamentik om
människoandens makt att våldföra naturens fixerade,
enahanda former. Här hade målaren förvandlat en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free