- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
40

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

40 I HAVSBANDET

båten ett stycke väg framåt, tills drivisen vidtog och
visade ett fullkomligt arktiskt landskap. Öar, bukter,
vikar, sund tecknades som på en karta, och där isen
ridit upp på reven, hade bergshöjder bildat sig genom
att det ena blocket pressat ner det andra och det
efterföljande klivit upp på det föregående. Och över
kobbarne hade likaledes isen travat sig upp, slagit
valv och bildat grottor, b}rggt upp torn, kyrkoruiner,
kassematter, bastioner, och det förtrollande i dessa
former låg däri, att de tycktes danade av en ofantlig
människohand, ty de hade icke dessa den omedvetna
naturens slumpaktiga former, utan väckte minnen om
mänsklig uppfinning under förgångna historiska
perioder. Där hade blocken travat sig som
cyklop-murar, ordnat sig terrassformigt som det
assyrisk-grekiska templet; här hade vågen genom upprepade
slag grävt sig ett romaniskt tunnvalv, frätt fram en
rundbåge, som satt sig till en arabisk hästskobåge,
ur vilken solstrålar och vågstänk hackat ut stalaktiter
och biceller; här hade hela vågräckan ur en redan
staplad mur ätit ut en linje med valv till en romersk
vattenledning; där stodo grundmurarne till ett
medeltidsslott, bärande spåren av nerramlade spetsbågar,
vimperger, fialer.

Detta gungande mellan tankeförbindelser av
arktiskt landskap och historierad arkitektur försatte
betraktaren i en egendomligt simmig stämning, ur
vilken han rycktes genom det bullrande liv, som de
strövande fågelskarorna förde runt omkring på de
flytande isöarna och på det rena, blåa vattnet.

I skaror om hundra sinom hundra flöto ejdrarne,
som här togo vila, medan de väntade öppet vatten
åt Norrland; de obetydliga, rostbruna honorna om-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free