- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
76

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

76 I HAVSBANDET

tre blankslipade bergknallar, liknande tre förstenade
böljor, nakna som en hand, utan ett spår av organiskt
liv och som endast väckte ett vetenskapligt
geologiskt intresse rörande deras uppkomst; snuddade
förbi ett platt skär av rödlätt gneis, på vars läsida
stod en hundraårig rönn, ensam, mossbelupen, vresig
och i vilkens trasiga starn en sädesärla häckat i brist
på takpanna eller stenmur. Den lilla behagsjuka
fågeln slog ner i strandstenarne och ville inbilla
fienden, att det ingalunda fanns något bo och inga
gråvita ägg där.

Den ensamma rönnen stod på en gräsmatta av
några kvadratalnar och såg så ensam ut, men så
ovanligt stark av brist på medtävlare och bättre
trotsande storm, salt och köld än avundsjuka likars
kiv om jordsmulorna. Han erfor en dragning till den
ensamme åldringen och längtade ett övergående
ögonblick få slå upp en hydda vid dess stam, men så
drog han vidare, under det intrycket blåste bort.

Nu kom en mörk klippa fram om den sista
kobbens udde. Den var kolsvart av den vulkaniska
bergarten diorit, och när han nalkades den, blev han
beklämd. Den svarta kristalliserade massan tycktes
vara uppspydd från havsbotten, och när den väl
stelnat något, råkat i en förfärlig strid med vattnet
eller ett åskmoln, ty den var rämnad i åtta delar,
och klyftena hade sedan blivit av sjö och is
bortburna eller dragna ner i djupet. Branta, lodräta stodo
de svarta, gnistrande väggarne utmed den lilla
hamnen, och när ökan lade till under dem, kände han sig
som nere i en kolgruva eller i en sotig smedja. Det
klämde honom och tryckte honom, och när han klättrat
upp på klyftena, höjde sig ett stångmärke med en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free