- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
83

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FJÄRDE KAPITLET 83

tade den ungdomliga rösten, ett, att döma av samtalet,
omotiverat skratt, ett skratt för att höra sin vackra
röst eller visa vita tänder, ett skratt utan roande
anledning, en rad klingande toner utan annan mening än
att svartsjukt avleda uppmärksamheten från något
verkligt, som ville tränga sig emellan: en
lystrings-signal, en lockton! Det var utan tvivel en ung
kvinna!

Han steg omotståndligt upp på den sista höjden
efter att ha känt åt sin halsduk och sin hatt, och nu
såg han inunder sig en tavla, som sedan alltid satt
kvar med alla sina detaljer i hans minne. På en
liten ängslapp av hårdvall, under en grupp av gamla
oxlar, omkring en vit drällservet, på vilken en
smörask av kolmordmarmor stod mitt uti en uppdukad
matsäck, satt en äldre fru med vackert grått hår och
välsittande fin klädning och bredvid henne en
skärkarl i skjortärmarne och med en smörgås i handen.
Och upprätt framför denne ett ungt fruntimmer, som
höll i handen ett iskänkt ölglas, vilket hon med en
skämtsam nigning och med dyningarne av det nyss
bortdöende skrattet på sina läppar överräckte åt den
förlägna båtkarlen.

Han fängslades genast av den unga kvinnans
utseende, och oaktat hans reflexion straxt viskade
honom den anmärkningen, att hon koketterade för
drängen, kände han en oemotståndlig dragning till
den mörka, olivfärgade hyn, de svarta ögonen och
den ståtliga växten. Det var visserligen icke den
första kvinna, som så ögonblickligt slog an på honom,
men hon tillhörde den grupp av kvinnor, som aldrig
förfelade att draga honom till sig. Ensamheten och
bristen på andra kunde han icke tillskriva detta snabba

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free