- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
101

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FEMTE K AP ITT. ET 101

Damerna gjorde lindriga invändningar och
anbefallde kärleksfullare medel, men intendenten visade,
huru fruktan vore det grundelement, man borde bygga
en första uppfostran på; sedan kunde man komma
med kärlek.

Ett stort gemensamt intresse hade svetsat ihop
dessa själar, under det de glödgade sig vid den stora
kärlekens brasa, och de talade upp sig till en
översvallande allbarmhärtighet med allt skapat, tryckte
varandras händer och skildes under välsignelser och
lyckönskningar till att ödet sammanfört tre goda
människor, som i endräkt skulle arbeta för
mänsklighetens bästa.

När intendenten kom ut, skakade han på sig,
som om han ville befria sig från något damm, kände
detsamma, som han erfarit vid besök i en kvarn, ett
visst välbehag att se alla föremål överdragna med
en mjuk, halvvit mjölton, som stämde järn, trä, lärft,
glas i ett ackord, samma känsla av dunkel vällust att
vidröra lås, ledstänger, säckar bepudrade med halt
mjöldamm, men på samma gång ha svårt att andas,
behöva hosta, ta fram näsduken.

Och likafullt hade det varit en angenäm kväll.
Denna omärkliga värmestrålning från modren, som
tinade upp tankarnes torka, denna dunstkrets av
innerlighet och barnslighet hos den unga kvinnan,
som föryngrade honom, denna barnatro på det som
i hans ungdom var dagens naiva ideal, att lyfta upp
det som låg nere, beskydda det förkrympta, sjuka,
svaga, allt som han nu visste vara rätt emot det
som kunde befordra mänsklighetens sällhet och
förkovran, som han hatade av instinkt, då han såg,
huru allt starkt, varje utbrott av ursprunglighet för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:33:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/havsband/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free