- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
102

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

102 I HAVSBANDET

följdes av de vanlottade. Och nu skulle han ingå
förbund med dessa mot sig själv, arbeta på sin
egen undergång, trycka ner sig i nivå, hyckla
deltagande för arvfienden, bestå krigskassan åt
mot-ståndarne. Tanken på de njutningar, dessa kraftprov
skulle skänka, berusade honom, och han styrde sina
steg neråt havsstranden för att i ensamheten
åter-uppsöka sig själv. Och när han nu i den stilla, ljumma
sommarnatten vandrade i sanden, där han kände igen
sina fotspår från dagarne förut, där han kunde varje
sten, visste, var den och den örten stod, märkte han,
att alltsammans fått ett annat utseende, antagit en
ny gestalt, gjorde helt andra intryck, än då han
vandrat fram där dagen förut. En förändring hade
inträtt, något nytt kommit emellan. Han kunde
icke längre framkalla denna stora ensamhetskänsla,
där han kände sig som allena gentemot naturen
och mänskligheten, ty det stod någon vid hans
sida, bakom honom. Isoleringen var upphävd,
och han var fastlödd vid det lilla banala livet,
trådar hade spunnits om hans själ, hänsyn började
binda hans tankar, och fruktan och fegheten att hysa
andra tänkesätt än dem hans vänner hyste slogo sina
klor i honom. Och att bygga upp en lycka på falsk
grund vågade han ej, ty när han timrat till åsen,
kunde allt ramla en gång, och då blev fallet större,
smärtan djupare, och ändå måste det ske, om han
ville äga henne, och det ville han med hela
mannaålderns bergbrytande kraft. Lyfta henne till sig?
Hur skulle det gå till? Icke kunde han göra henne
från kvinna till man, icke frigöra henne från de
okuvliga drifter, hennes kön nedlagt i henne, icke kunde
han giva henne sin egen uppfostran, som tagit trettio

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:33:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/havsband/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free