- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
103

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FLMTE KAPITLKT 103

år, icke skänka henne den utveckling han genomgått,
de erfarenheter, de studier han tillkämpat sig. Då
måste han sänka sig till henne, men tanken på detta
sänkande pinade honom såsom det största tänkbara
onda, såsom sjunkande, nedåtgående, börjande om
igen, vilket för övrigt var omöjligt. Återstod honom
endast göra sin person dubbel, klyva sig, skapa en
personlighet, fattlig och tillgänglig för henne, spela
en duperad älskare, lära sig beundra hennes
underlägsenhet, vänja sig vid en roll, som hon ville ha
den, och så i tysthet leva sitt andra halva liv i
hemlighet och för sig själv, sova med ena ögat och hålla
det andra öppet.

Han hade stigit upp för skäret utan att märka
det. Och nu såg han det lysa nere i fiskläget och
hörde vilda skrik, jubelskrik över den slagne fienden,
som velat lyfta deras barn och barnbarn ur fattigdom,
bespara dem arbete, giva dem nya njutningar. Och
med ett vaknade hos honom igen begäret att få se
dessa vildar tama, att se dessa Torsdyrkare böja knä
för vite Krist, jättarne gå under för de ljuse Åsar.
Barbaren måste passera kristendomen såsom en
skärseld, lära sig vördnad för andens makt i de svaga
muskelknippena; folkvandringsresterna ha sin
medeltid, innan de kunde komma fram till tänkandets
renässans och handlingens revolution.

Här skulle kapellet resas pä högsta åsen av
skäret och dess lilla spira sticka upp över utkik och
flaggstång och hälsa de sjöfarande på långt håll som
en erinran om att... Här stannade han och
reflekterade. Och ett löje drog över hans bleka ansikte,
när han böjde sig ner och plockade upp fyra
gneis-flisor, som han lade ut i en rektangel från öster till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free