- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
106

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

l Of) I HAVSBANDET

såsom om han gått utför en backe, där tyngden
sköt på fortare, än han ville. Det tog emot i honom,
det, att han blivit så hastigt satt i rörelse av en
kraft utifrån, innan han hunnit besinna sig, och han
ville göra motstånd utan att kunna det. Men det
var för sent, och han lät sig drivas, medveten om,
att han ändock alltid skulle kunna sköta rodret och
bestämma kursen.

Han hade hissat focken på sin blekingseka, påsatt
styret och lagt fånglinan lös och färdig att kasta
loss, då fröken och hennes mor syntes i stranden.
Flickan var klädd i en ultramarinblå klädning med
vita garneringar och bar en blå skotsk yllemössa,
som klädde henne utmärkt och gav något pojkaktigt,
käckt uttryck, alldeles främmande mot det änglalika,
hon ett par dagar förut visat.

Sedan intendenten hälsat och frågat om
befinnandet, bjöd han sin hand att föra damerna ombord.
Flickan mottog den räckta handen och var med ett
lätt hopp i båten, varpå hon placerades akteröver
vid rodret, men när sedan samma hand räcktes åt
modren, förklarade denna, att hon icke kunde följa,
emedan hon skulle laga middagen. Intendenten, som
fått överraskningar så häftigt över sig, kände ånyo
en lust att göra motstånd mot denna mjuka styrka,
som ledde honom, dit han icke velat, men
tillbaka-hölls av fruktan att visa sig obelevad, och sedan han
kort och gott beklagat, att han måste undvara
kammarrådinnans angenäma sällskap, lossade han
fånglinan, befallde fröken Maria lägga om rodret,
stack storskotet i hennes hand och hissade seglet.

- Men jag kan ju inte segla, skrek flickan;
jag har aldrig hållit i ett styre!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:33:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/havsband/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free