- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
107

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SJÄTTE KAPI’] LET 107

- Det är ingen konst! Gör bara som jag säger,
och ni ska kunna segla med en gång, svarade
intendenten; satte sig framför flickan och hjälpte
henne med manövern.

Det blåste en svag bris, och båten gled ut ur
hamnen för bidevind.

Intendenten höll fockeskotet och instruerade till
en början den vackra båtförerskan, fattade då och
då hennes handlove och pressade rorkulten mot
vinden, tills de kommit ut, fått fart och intagit den
bog, på vilken de kunde ligga ut till skären med
en gång.

Ansvaret, ansträngningen, känslan av att
behärska farkosten, som inneslöt de tvås liv, väckte
domnade krafter i den veka kvinnogestalten, och
hennes öga, som uppmärksamt följde seglens
ställning, glödde av mod och tillförsikt, när hon såg,
huru båten lydde den minsta tryckning av handen.
Begick hon ett fel, rättade han det med ett vänligt
ord, intalade henne mod att fortfara genom att
berömma hennes påpasslighet, undanröjde svårigheter
genom att förklara hela förloppet som något, vilket
sade sig självt.

Hon strålade av lycka, började tala om det
förflutna, om sina trettiofyra år, huru hon trott liv och
levnadsmod vara förbi, huru hon kände sig ung på
nytt, huru hon alltid drömt om ett liv i verksamhet,
i manlig verksamhet framför allt, att få ägna sina
krafter åt mänskligheten, åt andra. Hon visste, att
hon som kvinna var en paria...

Intendenten hörde på allt som på välbekanta
hemligheter, formler för en orimlig strävan att få
det lika, som naturen gjort med avsikt så olika som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free