- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
108

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

108 l HAVSBANDET

möjligt för att bespara mänskligheten arbete, men
att nu svara på detta ansåg han lönlöst, och sin roll
att vara en tacksam åhörare och att låta henne tala
ur sig sina sjuka inbillningar, som den friska vinden
skulle blåsa bort, höll han vid. Och i stället för att
ta fram kniven och skära av de trassliga härvor,
hennes orediga tankar räckte fram åt honom, ville
han helt enkelt icke låtsas se dem, fubbla undan dem
och, genom att samka intryck dem han avsiktligt
framkallade, nysta på det gamla trasslet och begagna
det som bobiner, vilka endast skulle tjäna till
underlag för nytt garn, spunnet ut från hans rika slända.

I hast improviserade han en plan, huru han,
begagnande det åskådningsmedel, som skären erbjödo,
skulle i levande bilder, utan att hon märkte det, på
några timmar låta henne genomvandra sensationer,
som hon skulle tro komma utifrån, och på det sättet
skulle han smyga sin själs nät över hennes, stämma
hennes strängar i samklang med sitt instrument. Med
en rörelse på huvudet antydde han nu, att båten
skulle falla, och sedan han släckt något på skoten,
släppte ekan landkänningen och plaskade ut över det
öppna havsgattet. Den vida horisonten, det oändliga
ljushavet, där intet föremål skymde, kastade en
ljusning över det sköna ansiktet; de små dragen
likasom förstorades, halvmärkliga rynkor slätades, hela
uttrycket fick en karaktär av frigörelse från
vardagsomsorger, småaktiga tankar; och ögat, som i ett
moment kunde överskåda en så stor del av
jordkroppen, syntes se i stort, så att den lilla personen
svällde ut, kände sin relativa makt, och när nu de
långa havssjöarne sakta lyfte och sänkte båten i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free