Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
110 l HAVSBANDET
över det förut för henne så livlösa, entoniga
landskapet, över livets upphov och mening, och utan att
inse, det hennes egen religiösa övertygelse myllades
ner, innan den upplösts, tog hon emot det nya och
travade det ovanpå det gamla.
- Ni talar, som jag ingen hört tala förr, sade
hon drömmande; tala mer!
Han teg och gav med ett nytt tecken båten en
ny kurs.
De nalkades Svartbådans hemska vulkanbildning.
Den svartgnistrande dioriten med det likvita
sjömärket, kallat vita märren, såg ännu mer skrikande
dystert ut i solskenet, som förgäves sökte stämma de
ytterliga färgerna svart och vitt.
Över flickans ansikte drog ett moln, dragen
krymptes, ögonbrynen lade sig i valkar, som om de
ville fälla sig ner och dölja den tryckande tavlan.
En omärklig rörelse på röret antydde, att hon ville
hålla undan för skäret, men han gav båten dess
riktning framåt, och med vindens sammanpressade
krafter sköt ekan in i ravinen mellan de svarta
klipporna, där sjöarne suckande sögo den framåt.
Det blev tyst i båten,, och intendenten ville icke
söka gissa de mörka minnen, som väcktes hos
led-sagerskan, utan han inskränkte sig till att peka på
ett vitblekt skelett av en alfågel, som låg kvar på
den svarta hällen.
Och så tog vinden i seglen igen, fyllde dem och
släpade ut farkosten på det öppna vattnet.
De passerade rönnkobben med sitt enda träd
och sin sädesärla och nalkades Svärdsholmen, där
han första gången sett henne. Där landade de, och
han förde henne samma väg, som han kommit om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
