- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
115

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SJÄTTE KAPITIJ.T 11:)

fylla på med levande kött och inblåsa sin anda i.
Men detta skulle hon ej märka, ty då tilläte hon det
ej. Hon skulle aldrig se, huru hon mottog av honom,
ty det skulle endast väcka hat och motstånd. Han
skulle växa underjordiskt som rotstocken och på sig
ympa henne att skjuta upp, synas för världen och
bära blomman, som människorna fingo beundra.

Nu hörde han måsarna skrika och förstod därav
att hon summit ut. Han klädde sig därför hastigt,
och sedan han samlat sina saker, plockade han fram
ur båtgarneringen till en liten frukost, vilken han
dukade på mossan under en halvstammig
pinje-liknande tall.

Det var endast få rätter, men allt dyrbart, utsökt
och serverat på spillror av en porslinssamling, han
en gång börjat anlägga. Smöret lyste äggult i en
serpentinask med skruvlock och stod i ett fragment
av Henri Il-fajans med is; kakes’en låg på ett
genombrutet fat av Marieberg och sardellerna på ett tefat
av blåskäckigt Nevers. Fruktan för den överallt
instörtande banaliteten i konst, industri och dagligt liv
hade drivit ägaren ut på det moderna sökandet efter
det ovanliga; samtidens rysliga trivialitet och hat mot
det originella hade jagat honom som så många andra
ut i det raffinerade för att söka rädda sin
personlighet från att slipas i den stora rullstensfloden. Hans
fint utvecklade sinnen sökte icke den tarvliga
skönheten i form och färg, som så lätt föråldras, utan
han ville se historia, minnen av världshändelser i det
som omgav honom. Denna flisa av Henri Il-fajans
med dess gräddvita piplera inkrusterad med rött,
svart och gult väckte sålunda minnen av det sköna
Loirelandskapet med dess renässansslott, och dess

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free