- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
120

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

120 i HAVSBANDET

- Och laxen! Ja, jag vill bli en dämonisk
Ansgarius ! Men vill ni också lägga laxreven och bli
välsignad av riksdagens revisorer?

- Ja, jag skall arbeta för detta folket, som jag
tror på, jag skall offra mina svaga krafter för de
förtryckta, och jag skall visa er, att ni är en
blaserad, en utlevad, en hånare... Nej, det är ni
inte, fast ni visar er sämre än ni är, ty ni är ett
gott barn i alla fall, det såg jag i söndags...

Hon sade det där om ett gott barn, som det
tycktes, med en säker beräkning, att han skulle
nappa på betet och ställa sig under henne som barnet,
sak samma det goda eller onda. Men nu hade han
redan fått smak på dämonen såsom överlägsnare och
intressantare, därför behöll han den tacksammare
uppgiften. Visserligen kände han av erfarenhet, att
det lättaste sättet insinuera sig hos en kvinna
var att låta henne leka modren med alla dess
friheter till intimitet, men det var ett så utnött spel
och kunde så lätt leda till outrotligt översitteri från
hennes sida. Hellre då giva henne återlöserskans
tacksammare parti, i vilket icke ingick något absolut
överordnat utan endast gudamodrens
mellanhandsuppgift, därvid hon blev inställd såsom medierska
mellan två lika starka makter.

Men övergången var icke lätt funnen, och i ett
anfall av leda vid hela detta spel, som dock var
nödvändigt, om han ville nå sitt mål, och det ville
han, låtsades han behöva gå och se efter, om båten
var riktigt förtöjd, då det nu börjat blåsa upp.

Nerkommen till stranden andades han ut såsom
efter en ansträngning över krafterna. Han knäppte
upp västen, som om han burit en järntröja, svalkade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:33:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/havsband/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free