- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
121

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SJÄTTE KAPITLET 121

sitt huvud och kastade en längtande blick utåt det
fria vattnet. Nu skulle han ha givit mycket för att
få vara ensam, få skaka av sig det boss, som fallit
över hans själ under beröringen med en lägre ande.
Han hatade henne i detta ögonblick, ville vara fri
från henne, äga sig själv igen, men det var för sent!
Spindelvävarna hade fäst sig i hans ansikte,
silkes-lena, slemmiga, osynliga och omöjliga att avlägsna.
Och på samma gång - när han vände sig om och
såg henne sitta och skala en kastanje med sina långa
fingrar och vassa tänder - och han påmindes om en
mandrill, han sett i ett menageri, fattades han av ett
oändligt medlidande, en fläkt av den världssmärta,
som den lyckligare känner, när han ser en vanlottad,
tänkte straxt på hennes förtjusning att se honom som
hottentott, blev ond igen, lade band på sig, och med
en världsmans hela självbehärskning nalkades han
henne, och för att få första bemantlande ordet erinrade
han, att de måste segla, emedan vinden ökade. Hon
hade emellertid märkt det drag av trötthet och
frånvaro, som stannat i hans ansikte, och med en skärpa,
som totalt avkylde hans känslor för ögonblicket,
replikerade hon:

- Ni är trött på sällskapet! Låt oss resa.

Men när han ej svarade med en artighet,
återtog hon med en rörelse, som var svår att döma
såsom sann eller låtsad:

- Förlåt mig, att jag är elak! Men jag har
blivit sådan, och jag är otacksam! Se så!

Hon torkade ögonen och började med en
husmoders övade omsorg plocka ihop diskarne.

Och nu, när hon böjde sig ner, lutad över
kvarlevor och solkiga tallrikar rned servetten knuten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free