- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
124

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

124 I HAVSBANDET

dämpa stormen, och alldenstund hon icke ville
tillskriva detta sin skönhet och sitt behagfulla sätt, hade
hon tillmätt sig en högre grad av styrka och förstånd
än hon ägde och så levat sig in i föreställningen om sina
ovanliga själsförmögenheter, att även nu, då hon satt
som elev hos sin lärare, hon mottog hans lärdomar
under form av bekanta saker, dem hon med mera
spetsiga än skarpsinniga anmärkningar tycktes
korrigera och utlägga i stället för att inhämta.

Modren, som satt bredvid och broderade en
altarduk till predikstolen i det nya missionshuset,
syntes då och då häpna över sin dotters
genomträngande förstånd och stora kunskaper, då denna
med en enfaldig fråga gjorde läraren svarslös.

- Ser ni, fröken Maria, föreläste intendenten,
alltjämt bedragande sig med hoppet om att kunna
uppfostra henne, det obildade ögat har en benägenhet
att se allting enkelt, det outvecklade örat att höra
allting enkelt. Ni ser häromkring er bara gråstenar,
och målaren och poeten göra likaså. Därför måla och
skildra de allt så monotont, därför finna de skären
så monotona, och likafullt, se på denna geologiska
karta över trakten och kasta sedan en blick ut över
landskapet. Vi sitta på den röda gneisens region.
Se på denna flisa, ni kallar gråsten, hur rikt
omväxlande den är sammanbakad av den svarta glimmern,
den vita kvartsen och den rosenröda fältspaten.

Han hade tagit provet från den stenhög, som
grundläggarne sprängt ur skäret och lagt samman
till byggnadens fot.

- Och se här en annan. Det är vad man kallar
eurit! Se, huru fina färgskiftningar från laxrött inåt
flintblått. Och här är vit marmor eller urkalk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free