- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
125

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SJUNDK KAPTTLKT 125

- Finns det marmor här? frågade flickan, som
av föreställningen om denna lyxstenart lystrade till.

- Ja, det finns marmor, fastän den är grå på
ytan utan att ändock vara grå. Ty om ni ser nogare
efter, skall ni finna, vilken oändlig rikedom av färger,
som dessa lavar äga. Vilken skala av de finaste färger
från svedlavens tuschsvarta, genom stenlavens askgrå,
sköldlavens läderbruna, ringlavens Scheeles-gröna och
lunglavens fläckiga, koppargröna, vägglavens äggula.
- Se nogare efter utåt skären, dem solen nu belyser,
skall ni se, att kobbarne ha olika färg och att folket,
som är vant att iakttaga, även givit dem namn efter
färgskalan, som de känt utan att veta det. Ser ni, att
svartkobben är svartare än de andra, därför att den
består av det mörka hornblendet, att rökobben är röd,
därför att han är danad av röd gneis, vitskären av
renspolad eurit. Är det inte mer att veta varför än att
veta, att så är det, och mindre ändå än att inte se
annat än jämngrått, som målarne, vilka måla alla skär
med en blandning av svart och vitt! Hör nu på
vågornas brus, såsom poeterna summariskt kalla
denna symfoni av ljud. Blunda ett ögonblick, så hör
ni bättre, medan jag analyserar denna harmoni i enkla
toner. Ni hör först ett brus, som liknar det man
förnimmer i ett maskinrum eller i en stor stad. Det
är vattenmassornas slammer mot sig själva; därpå
hör ni ett fräsande, det är de lättare mindre
vattenpartierna, som sönderpiskas till skum; och nu ett
skrapande som knivens mot slipstenen, det är vågens
rivande mot sanden; och nu ett rassel, som när man
tömmer en gruskärra; det är sjöns uppvräkande av
småstenarna, och sedan ett dunsande, doft som när
man slår den kupiga handen mot örat, det är vågen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free