- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
132

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

132 I HAVSBANDET

Nu gällde det marmorpalatset; men som han
utgått från det och spekulerat ut allt hemma på sin
soffa, så var det arbetet icke stort svårare än det
andra.

Kalkskiktet låg alldeles stupat färdigt att bli
fasaden, visserligen endast några kvadratmeter, men
mer behövdes ej, och det fordrades endast att lösa
euritplattorna, som genom vittring rämnat, ifrån
kalken. Järnspettet visade sig i början tillräckligt
men vid foten måste han lägga en dynamitpatron i
skrevan.

När skottet small av och flisorna regnade ner,
erfor han något av skaldens längtan att få på en
gång hälla ner i en vulkan de stående arméernas
ammunitionsvagnar och befria mänskligheten från
tillvarons smärta och utvecklingens besvär.

Nu var marmorplattan emellertid blottad, och
den korniga kalkstenens kristaller gnistrade som
toppsocker i solskenet. Med sina färgpytsar drog
han nu opp en rusticerad sockel och tecknade två
små kvadratiska fönster. På bergpallen ovanför slog
han ner två störar, lade en tredje mitt över och band
fast, så att det hela bildade en pergola. Sedan
behövde han endast upplyfta mjölonrevorna, som voro
famnslånga, och fläta omkring stängerna, så var
vinrankan på sin plats och hängde ner i festoner.

Slutligen retucherade han terrängen med en kanna
saltsyra, utspädd i sin mängd vatten, varigenom
uppstod en lysande vit schattering i gröngräset, som skulle
föreställa fläckar av Bellis eller Qalanthus, dem han
sett karaktärisera romerska Campagnan, när den
»andra våren» infann sig i oktober efter vinskördens
slut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free