- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
133

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SJUNDE KAPITLET 133

Och därmed var hans arbete färdigt.

Men det hade dragit ut till aftonen. För att
få undret att göra tillbörlig verkan återstod likväl
att kunna bebåda i förväg dess inträdande och allra
bäst bestämma dagen. Nu visste han, att stark värme
rått i södra Europa och att därför en nordlig vind
icke länge kunde vara borta. Den hade nu stått på
osten en tid, emedan barometertrycket i Nordsjön varit
lågt. Drivis låg, enligt rapporterna, vid Arholma, och
så fort vinden kantrade några streck åt norr, måste
drivisen följa den strömfåra, som går väster om
Åland, när Bottniska bassängen tömmer sig i
Östersjön. Kunde han bara få nordlig vind den ena dagens
afton, så var han säker, att den stod ett par dagar,
och som med densamma alltid följde klar luft, skulle
han åtminstone dagen förut kunna förespå fenomenets
uppträdande; och var han så långt kommen, bleve
timman en bisak, ty hägring uppträdde endast några
timmar efter solens uppgång, vanligen mellan klockan
tio och tolv.

När han nu inträdde i sin kammare, stängde han
dörren för att få sätta sig till sitt arbete, sitt stora
arbete, som han planerade sedan tio år och ämnade
ha färdigt vid sitt femtionde; målet, som uppehöll
hans liv och vilket han bar på som sin hemlighet.
Han njöt i tanken på att få äga sig själv några timmar,
ty de veckor, som förflutit, sedan de båda fruntimren
ankommit, hade han varje afton varit upptagen med
att hålla dessa sällskap, och det, som skulle bli en
vila och ett nöje, hade blivit ett tvång och ett arbete.
Den unga flickan älskade han, och han ville leva med
henne i äktenskap, i fullständig förening, där den
lediga stunden improviserades till förtroenden och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:33:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/havsband/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free