- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
145

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SJUNDE KAPITLET 145

sig, men natten var ljum. Havet hade stannat sin
gång, och i nordväst låg himlen svagt melonfärgad,
men ute i öster över vattnet vilade natten.
Strandklipporna voro ännu ljumma, och han satte sig i en
av dessa många vilstolar, dem kölden sprängt ut
och böljorna slipat glatta.

Det nyss genomlevade drog förbi honom, och
nu, när sinnet lugnat av, såg han händelsen i ett
annat ljus. Så hade ju alltid hans dröm varit, att
han skulle väcka en kvinnas kärlek i den grad, att
hon skulle komma tiggande, krypande till honom,
sägande: jag älskar dig; värdigas älska mig! Så
vore ju naturens ordning, att den svagare nalkades
den starkare med ödmjukt sinne och icke tvärtom,
ehuru det senare ännu var fallet med dem som levde
i kvarlevor av vidskepliga föreställningar om något
mystiskt överhögt hos kvinnan, sedan likväl
forskningen uppdagat, att det mystiska endast var oreda
och det överhöga endast en diktsamling av den
manliga driftens sammanpressade begär.

Nu hade hon kommit så, som han drömt sig det;
den från fördomar befriade kvinnan av en ny tid
hade visat hela sitt inres glödande natur, och han
hade dragit sig tillbaka. Varför? Kanske att hävdens
och vanans bud ännu regerade honom! Ty det låg
ju intet oblygt i hennes’utbrott, intet spår av skökans
utbjudande, icke en ohövisk åtbörd eller fräck min!
Hon älskade honom på sitt sätt! Vad kunde han
begära mer, och med en sådan kärlek kunde han
trygg anknyta sig vid henne, då kanske icke mången
man kunde skryta med att ha tänt en sådan låga.
Men han kände ingen stolthet över att ha vunnit
henne, ty han kände sitt värde, han erfor snarare ett

10. - Strindberg, I havsbandet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free