- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
152

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

152 I HAVSBANDET

förstånd detta som så: är jag säker på, att jag kan
lura dig? Nej, det fanns ingen kärlek med öppna
ögon, och att vinna en kvinna med öppenhet var
omöjligt, att nalkas henne med upprätt huvud, med
klara ord vore att stöta henne bort. Han hade inträtt
med lögn och måste gå på i förställning. Emellertid,
medan samtalet nu lekte fram mellan småsaker och
känsloutbrott, gavs ingen tid till grubbel, och
välbehaget att vara i ett hem mellan två kvinnor gjorde
allt så glatt och mjukt, att han överlämnade sig åt
njutningen att få vara den omhuldade, barnet, den
lille, sonen åt svärmodren, att han icke märkte, huru
dottern, som redan vuxit modren över huvudet, duande
henne och behandlande henne som sitt barn, genom
en lätt reduktion småningom tog tonen över honom,
som kallade hennes jämlike för svärmor. Men det
roade honom, denna omkastning av naturens ordning,
och han hade alltid för sig bilden av jätten, som lät
barnen rycka tre strån ur sitt skägg, men endast tre.
Som de sutto vid kaffekopparna och småpratade, hörde
de ett sorl av folket nerifrån stranden.

Från fönstret sågo de nu folket samlat på
hamnuddarna och stundtals stående orörliga, skyggande
för ögonen, stundtals vaggande på båda fötterna,
som om marken brände under dem eller som om
de ej kunde stå stilla av oro.

- Det är underverket! utropade flickan och
skyndade ut, åtföljd av modren och sin trolovade.

Utkomna på backen, stannade fruntimmerna
likasom slagna av skräck, när de mitt på solklara
morgonen sågo en likvit kolossal måne gå upp över
en kyrkogård med svarta cypresser simmande på
havsytan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:33:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/havsband/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free