- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
153

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ÅTTONDE KAPITLET 153

Intendenten, som icke hade beräknat effekten
från denna synpunkt, insåg icke nog hastigt
sammanhanget, utan blev själv likblek av den skakning, som
åtföljer något monstruöst, oväntat i den eljes så
lagbundna naturen. Han skyndade förbi fruntimmerna,
vilka stodo förstenade utan att kunna röra sig, och han
kom ner till stranden, där folket var samlat. I ett
ögonblick fann han lösningen på gåtan. Hans
tillämnade marmorpalats hade nämligen blivit ofrivilligt
infattat i en framskjutande buktig klippvägg på ena
sidan och på den andra av en talls krona, så att
kalkplattan visade sig cirkelrund och med de alltför
svagt påmålade fönstren härmande kartan på månans
skiva.

Folket, som blivit varskodda om undrets
infallande på utsatt timma, såsom utlovat av intendenten,
betraktade den framträdande mannen med skrämda,
men vördnadsfulla blickar, och männen lyfte mot
vanan på hattar och mössor.

- Nå, vad säger ni nu om min hägring? frågade
han skämtsamt.

Ingen svarade, men överlotsen, som var den
modigaste, pekade uppåt nordvästra himlatrakten, där
den verkliga månen hängde blek i första kvarteret.

Underverket var sålunda förkrossande, och det
starka intryck, de två månarne redan framkallat, var
för djupt att kunna utplånas med en förklaring. Och
när intendenten gjort ett försök, vars början ej
avhördes ens, utan folket stod kvar bedårat, liksom
förälskat i sin fasa över det oförklarliga, upphörde
han med varje försök att rubba deras tro. Han hade
velat giva dem ett tecken på, att varken han eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free