- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
160

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

160 I HAVSBANDET

ville arbeta ett par timmar, var hans huvud upptaget
med skräp. Små ord upprepade sig nästan hörbart
för hans öra; åtbörder och miner, dem hon använt
under samtalet, hägrade upp; förslag, huru han borde
ha svarat då och då och då uppkastades, och en lyckad
replik han haft skänkte honom i minnet ett ögonblicks
förnöjelse. Med ett ord, hans huvud var fullsatt med
bagateller, och han märkte nu, att han sökt reda ut
ett kaos, att han konverserat en skolpojke i stället för
att ha bytt tankar med en mogen kvinna, att han givit
ifrån sig massor av kraft utan att ha fått något igen,
att han lagt en torr svamp mitt i sin själ och att
svampen svällt ut, under det han var bliven torr.

Han var led på allt, trött och längtade ut, ut på
en stund, ty fly för alltid kunde han icke.

När han nu såg ut genom fönstret vid femtiden
på morgonen, såg han endast en tät dimma, som stod
orörlig oaktat en svag, sydlig vind. Men i stället för
att avskräcka honom lockade detta ljusa, mjällvita
mörker, som skulle dölja honom och avsöndra honom
från det lilla fragment av jorden, där han numera
kände sig bunden.

Barometern och vindflöjeln sade honom, att det
skulle bli solsken fram på dagen, och därför satte
han sig i båt utan långa tillrustningar, endast försedd
med sjökort och kompass, på vilka han dock aldrig
ämnade lita, emedan han hörde ljudbojen en halv
mil till sjös, just åt det håll, dit han ville för att göra
strandhugg.

Han hissade därför på och befann sig snart inne
i dimman. Här, där ögat befriades från alla intryck
av färg och form, kände han först behaget av
isoleringen från den brokiga yttervärlden. Han hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free