- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
163

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

NIONDE KAPITLET 163

sådant avstånd, att den endast tecknade sig, som
den vore förtätad dimma.

Kommen längre ut där vinden friskade, syntes
töcknet glesna något, och likt en lång silvertacka låg
det av tjockan försilvrade solskenet på vågryggarne.
Med vindens ökande tilltog bojens rop, och nu
styrde han mitt in i solljuset, där dimman rämnat,
rände med starkaste gång fram mot bojen. Och nu
låg den där gungande på vågen, cinnoberröd och
glänsande fuktig som en urtagen lunga med det stora,
svarta luftröret pekande snett upp i luften. Och när
vågen nästa gång sammanpressade luften, höjde den
ett rop, som om havet röt efter solen,
botten-kättingen rasslade, tills den lupit ut, och nu, när vågen
sjönk och sög tillbaka luften, steg ett vrålande ur
djupet som ur en drunknande mastodonts jättesnabel.

Det var det första mäktiga intryck, han haft efter
en månad av pjoller och småaktigheter.

Han beundrade människosnillet, som satt denna
bjällra på den lömska ulven, havet, att det självt
skulle varna sina värnlösa offer. Han avundades
denna ensling, som fick ligga fjättrad vid en
bottenklippa mitt i havet och ryta i kapp med vind och våg
i dagar och nätter, så att det hördes milar omkring,
vara den förste, som hälsade främlingen välkommen
till hans land, få stöna fram sin smärta och höras.

Synen var hastigt förbi, och halvmörkret slöt sig
åter om båten, som nu föll av neråt skäret, dit han
ämnat sig att vila ut. En halvtimme låg han på
samma bog, tills han hörde strandbränningen dunka,
då han föll av för att taga lä och sköt snart in i en
vik, där han kunde hamna.

Det var det yttersta skäret utanför inseglingen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free