Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
166 T HAVSBANDET
i ansträngningarne, beslöt han sig för att göra hastigt
slut på uppträdet, då häri icke hade lust att utvänta
dimmans skingrande.
Med så höjd röst han förmådde ropade han:
- Är det någon där, så svara; för nu skall jag
skjuta.
- Herre Jesus! Skjut inte! hördes det inifrån
dimman.
Intendenten tyckte sig ha hört denna stämma
förr, men för mycket länge sedan, kanske i sin
ungdom. Och när han nu nalkades det ställe, där den
okände stod, och såg dennes silhuett teckna sig grå
mot grått, vaknade gamla minnen om denna kontur
av mänska. De inböjda knäen, de alltför långa
armarne och den sneda vänstra skuldran hade ett
motstycke i en i minnets magasiner kvarglömd bild
av en skolkamrat från tredje klassen i
elementarläroverket. Men då han fick se kolportörens
amerikanska skägg träda fram ur töcknet, sammanföllo
icke bilderna längre, utan han såg endast mannen
på berget, som tillämpat Johannis7 Uppenbarelse på
hägringen.
Med lyftad mössa och en skrämd uppsyn
nalkades han intendenten, som icke kände sig säker
gentemot denne smygande förföljare, då han i
verkligheten icke ägde något skjutvapen på sig.
För att dölja sin osäkerhet antog han en skarp ton,
då han frågade:
- Varför gömmer ni er för mig?
- Inte har jag gömt mig; det har töcknan gjort,
svarade predikanten mjukt och inställsamt.
- Men varför satt ni inte vid röret i båten?
- Hm, jag visste inte, att en var nödd att sitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
