Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NIONDE KAPITLET 173
slogo sig fast för att slutligen med sin tyngd hindra
hans fart.
Dörren öppnades nu efter en kort knackning,
och fröken Maria stod där framför honom, med ett
nytt uttryck i ansiktet, liknande smärtsam förebråelse
och överlägset medlidande.
Hon kom också med känslan av att ha en
massopinion med sig, bakom sig och kände sig därför
stark mot den ensamme.
Han lät henne tala först för att få någon
utgångspunkt.
- Var har du varit? började hon med ett
försök att icke låta alltför övermodig.
- Jag har varit ute och seglat!
- Utan att bjuda mig med?
- Inte visste jag, att du höll så strängt på det!
- Jo, det visste du, men du ville nog vara ensam
med dina mörka tankar!
- Kanske!
- Säkert! Tror du inte, jag märkt det! Tror du
inte, jag sett, hur du ledsnat på mig!
- Inte har jag ledsnat på dig, då jag vallat
dig dag ut och dag in, och en morgon, då du brukar
sova, tog mig friheten att segla ett par timmar. Men
du har visst ledsnat på att lära fisket, ty jag har inte
sett dig en enda gång ute på sjön.
- Det fiskar inte nu, som du väl vet! svarade
fröken Maria med full övertygelse, att hon talade
sant.
- Nej, jag ser det! invände intendenten med
avsikt att nalkas själva minan, med risk av en
explosion. Jag ser, hur folket övergivit arbetet för att
höra predikningar ..,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
