- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
198

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

198 I HAVSBANDET

Augustiaftonen hängde sängvarm över skäret,
vars alla klippor och stenar voro ljumma, ännu sedan
solen gått ned, så ljumma, att daggen icke kunde
fälla på dem. Havet bredde sig slätt och
lavendel-grått därutanför, där fullmånen kopparröd krängde
sig upp och just nu halvskymdes av en brigg, vilken
tycktes segla mitt på drabantens mare seren
i-tatis. Närmare stranden syntes alla de utlagda
skötvakarne ligga i rader som skaror av sjöfåglar
gungande på dyningen.

Och medan folket väntade ut morgonens
inbrytande för att vittja, hade de lägrat sig i stränderna
kring upptända eldar med kaffepannor och
brännvinsflaskor. I sjöboden, där handelsmannen’sålde öl,
hade predikanten intagit en plats bredvid brödren
för att gå honom till hända vid den starka trafiken,
och med ett blått förkläde om livet sågs han draga
upp ölbuteljer likt en gammal, van krogvärd.

Intendenten, som gått ut för att observera
strömsättning, temperatur och barometerstånd, vandrade
nu i sandstranden för att vila sina tankar. Här och
där stötte han opp ett par, som sökt ensamheten.
Deras obegripliga naivitet i uppförandet gjorde, att
han endast vände dem ryggen med löje och vämjelse.
Kommen längre ut på udden, klättrade han ut för
klipporna för att finna sin sittplats, där han brukade
meditera. Det var en av vågorna fullkomligt
glatt-slipad länstol, vilken ännu var ljum som en
kakelugn av dagens brännande sol.

Han hade suttit en stund och låtit halvsöva sig
av dyningens suckar, då han hörde sanden fräsa
nedanför i sjökanten. Det prasslade i den torkade
tången, och han såg assistenten och fästmön komma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free