- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
199

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ELFTE KAPITLET 199

sakta vandrande med armarne om varandras liv.
De stannade mellan den osynlige åskådaren och
mångatan på vattnet, så att han kunde se deras gestalter
teckna av sig så skarpt, som om han haft dem mellan
mikroskopets objektiv och brännspegeln. Och han
såg nu med antipatiens skärpta blick hennes
rovfågelsprofil luta sig mot den andres stora aphuvud med de
ofantliga kinderna, utan bruk för andra än
trumpet-blåsare, och denna toppiga, smala huvudskål utan
panna. Han observerade nu de överflödiga
köttmassorna i mannens gestalt, vars oädla linjer med
alltför stora höfter påminde om en kvinna likasom den
farnesiske Herkules. Ett manligt ideal från
halvdjurs-tiden, då näven ännu rådde över stora hjärnan,
vilken ej var färdig.

Kränkt, såsom om han ingått en förbindelse med
en centaur, kännande sin själ besvågras med en
nedgångstyp, stående inför början till ett brott, som,
fullbordat, skulle förfalska hans släktledning för alla
kommande tider, sorn skulle narra honom att offra
sitt enda liv för en annans barn, på vilket han skulle
slösa sina bästa känslor och sedan, en gång
fastvuxen vid detsamma, släpa sin förnedring som en
black om foten utan att kunna bli fri. Svartsjukan,
»denna smutsiga last», vad var den annat än den
friska, starka släktinstinktens fruktan att bli hindrad
i sin lovvärda egoism att fortsätta det bästa hos
individen? Och vem saknade denna sunda passion annat
än den sterile familjesutenören, hustrukopplaren, den
svage narren, cicisbeon, gynolatern, som trodde på
platonisk kärlek?

Han var svartsjuk, men när första harmen lagt
sig över skymfen, vaknade ett ohejdat begär att äga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free