Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TOLFTE KAPITLET 203
- Han är avundsjuk på oss, anmärkte fröken
Maria till assistenten.
- Kanske svartsjuk? menade denne.
- Det kan han visst inte bli, replikerade flickan
halvhögt likasom för sig själv, därmed givande ifrån
sig den sedan flera dagar dolda förargelsen över
sin fästmans otroliga likgiltighet gentemot rivalen
och vilken hon tog som en sårande tvärsäkerhet på
hans förmåga att fängsla.
Bönemötet hade blivit upplöst, och allt
skärgårdsfolk samlades kring den hemkomna skötbåten.
- Ja, si fröken är då en riktig karlakarl!
smickrade predikanten, passande tillfället att så ut ett litet
oenighetsfrö, som han trodde.
- En sittande kråka, den får inte, den, gycklade
uppsyningsmannen.
- En på soffan liggande, menar han, viskade
assistenten till fröken Maria.
Flickan svällde av berömmet, utdelande fiskarne
med fulla händer åt de på bryggan stående, som aldrig
tröttnade att utbrista i lovord och välsignelser över
den räddande ängeln.
Men det var icke tacksamhet för undfången
välgärning, som framkallade dessa vackra rörelser,
utan det var ett innerligt behov att få slippa giva
sig själva orätt gentemot intendenten, med vars fiske
de gycklat. Det var baksidan av ett hat mot den
verkliga välgöraren, för vilken de icke ville böja sig i
tacksamhet.
När fisken var urtagen ur näten och fördelad
bland de fattigaste, befanns den uppgå till tio tunnor,
vilka genast inköptes av handelsmannen och
nersalta-des. Pengarne förvandlades straxt i kaffe, socker och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
