- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
217

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TRETTONDE KAPITLET 21 /

hennes andes attraktionskraft låg laddad under det
vita kuvertet, på vilket ett rött sigill lyste som en
kyss. Han såg henne sitta där i samma soffa, hörde
hennes viskningar, kände hennes ögon glöda i
skymningen, och hans kött började åter brinna. Hur
dumt, tänkte han, att släppa ur händerna livets högsta
sällhet. Då kärleken var ett ömsesidigt bedrägeri,
varför icke låta sig bedragas! Intet för intet! Och
då den fullkomliga lyckan icke fanns, varför ej nöjas
med den ofullkomliga?

Nu kände han, att han skulle krupit fram till
henne, ljugit sig vara hennes slav och erkänt sig
som besegrad. Han kunde ju ha skrämt bort rivalen;
och med henne på tu man hand i fullständig förening
hade det varit lätt att binda henne med vanans och
intressets band, och hon skulle slutligen icke velat
taga nöjet av någon annan.

Men så kom fruktan, att detta brev kunde beröva
honom det sista hoppet, vilket dock var bättre än
intet, och han ville icke läsa det. Han hade satt sig
ner vid sitt laborationsbord, och nästan utan att tänka
på vad han gjorde öppnade han en järnretort, stoppade
in brevet och tände blästerlampan inunder. Om en
stund pustade röken ut ur retortens hals, och när
röken upphört, -tände han gasen med en sticka. En
liten, blågul låga brann några minuter med ett vinande
ljud som en läderlapps pipande.

Brevets ande, som en alkemist skulle sagt! En
pappersmassa som förtärdes och gav samma
förbränningsprodukter av kol och väte som en brinnande själ
i en levande kropp. Kol och väte! Det var allt och
det enahanda!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free