- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
218

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

218 I HAVSBANDET

Lågan flämtade, minskade, kröp in i röret, och
det var åter mörkt i rummet!

Det hade mulnat igen ute över havet, och sjöarne
gingo för ostlig vind, dunkande mot stranden,
suckande, fräsande, och blåsten skar sig i knuten som en
våg mot en stäv, men mitt igenom alla dessa klagoljud
hördes bojen skrika ut på sjön, rytmiskt som en
tragisk skådespelare, när han reciterar och med
pauser, liksom om han hämtade andan eller ville låta
det sista ordet tona ut, innan han lät ett nytt strömma
fram. Det var ett solo för Titan med
ackompanjemang av storm, en jätteorgel, där östanvinden trampade
bälgarne.

Rummet blev honom kvavt, och han tog sin kappa
för att gå ut i stormen och låta olusten blåsas bort.
Dragen mot sin vilja av ljuset från en lykta borta i
handelsboden, styrde han sina steg ditåt. Som
driv-fisket varit mycket givande, besöktes boden livligt,
och dold av mörkret kunde han komma tätt förbi
de pratande fiskarena utan att ses.

- Och assistenten knep bort flickan för honom,
sade gamle Öman, och så fick hon en riktig karl för
den där...

- Ja, inte är han som en människa ska vara,
genmälde Vestman, den ogifta, för i dag skrev han
väl sina hundra brev, som skulle med posten. Och vad
han kokar därinne och har för sig, det kan ingen
dödlig säga, men jag tänker, vad jag tänker, jag!
Och ögona ska vi allt ha med oss, för sådana där
som låser sig inne och kokar, dem känner vi allt.

- Å fan! vidtog den gifta Vestman. Låfen
bränna sin tår själv; det går väl inte värre med
honom än gamla Söderlund, som maska ute på kob-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free