- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
219

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TRETTONDE KAPITLET 2lQ

barne och miste pannan! Det där tycker jag inte vi
ska lägga oss i.

- Ja, om det bara var det, återtog Öman, så
skulle han nog få hållas me’t, men si jag förgäter inte,
att han ville ta noten av mig den gången, och får
jag fasfen i fenan, så släpper jag honom inte, förr än
jag har honom i sumpen ...

- Ja, en dålig människa är den som ingen Gud
har! slutade kolportören. Det är visst det!

Utan att äga det minsta spår av illusion om
tacksamhet kunde intendenten icke underlåta att erfara
ett obehag vid att vara omgiven i ödemarken av idel
fiender och så farliga som de farligaste, vilka trodde
sig i honom se en dåre eller en brottsling. De trodde,
att han brände brännvin för att förtjäna en femtioöring
på en kanna! De misstänkte honom att blanda gift
åt dem. Komme här någon olycka att ske, skulle
han nog få skulden. Och brukade de sin olaga not,
vågade han ej göra beslag utan att själv befara något
mer eller mindre skandalöst åtal eller, vad värre var
- deras hämnd.

Det var farligt sällskap, livsfarligt som dumheten.
Och fastän han visste, att han vilket ögonblick han
ville kunde få dem alla till vänner, om han ville bjuda
på en kanna brännvin och själv vara med och
förtära den, föll det honom icke in ett ögonblick.
Deras fiendskap höll honom fri; deras vänskap skulle
ha dragit ner honom i deras gyttja. Deras hat kunde
endast verka som en strömväckare på hans kraft,
men deras tillgivenhet skulle ha neutraliserat den,
om ock deras andar aldrig kunde inträda i kontakt
med hans. Och själva faran hade sitt behag, emedan
den höll hans ande vaken och smidig, gav honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free