- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
227

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FJORTONDE KAPITLET 227

sig som medlem av den stora allmänna
intelligenskorporationen under pontifikatet i Paris.

Dessa och andra flera tankar satte han ner på
papperet och lade i bordslådan, ty han hade icke en
tidning, som ville trycka det, allra minst patrioterna,
vilka »av avund icke hade lust att mottaga några
förslag till fäderneslandets höjande».

Han hade nu fått svar på sina cirkulär och hade
vindsrummet fyllt med material till sin europeiska
etnografi. Men nu hade ämnet förlorat sitt intresse,
och hans själ hade på allvar sjuknat, så att han icke
ens vågade gå ut. Åsynen av en människa väckte
en sådan leda, att han vände om hem, bara han såg
någon. På samma gång växte dock samtidigt behovet
att få höra sin röst och genom kontakt med en annan
människa få ladda ur sin överproducerande hjärna,
känna sig inverka på andras tillvaro och hava ett
umgänge. Han hade ett ögonblick tänkt skaffa sig en
hund, men att lägga ner avsättningar av sin själ, sina
känslor i en djurkropp, det var att ympa druvor på
tistel, och de smutsiga, matfriande djurens sympati
hade han aldrig låtit narra sig av.

Det fanns en enda man, som han känt en viss
dragning till, och det var den gifta tullkarlen Vestman,
vars hustru levde i bigami, utan att mannen visste
det. Denne hade ett hederligt utseende och ett vaket
förstånd, och med honom återknöt intendenten
umgänget genom att skänka en laxlina med
krokar. Han hade nämligen i början av sommaren
lånat honom böcker och lärt honom skriva efter
förskrift, men sedan fisket tagit fart och sjöfarten
blivit livlig, hade deras vägar skilts.

Men för att nu få karlen att verkligen lägga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free