- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
228

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

228 I HAVSBANDET

ut laxlinan ville icke intendenten säga, att det gällde
lax, ty då skulle den konservative fiskaren aldrig
tagit befattning med en enligt hans mening orimlig
och lönlös bragd, därför hölls han i den tron, att det
var frågan om ett nytt inbringande torskfiske, där de
aldra största fiskar skulle erhållas.

När intendenten nu efter en månads isolering
rodde ut på sjön med Vestman och han hörde sin röst
igen, märkte han, att den av brist på begagnande
ändrat klangfärg och blivit tunnare, så att han tyckte
sig höra en främmande tala. Och nu berusade han
sig med tal. Hans hjärna, som endast arbetat utåt
och producerat genom handen och pennan, bröt nu
genom struphuvudets slussar, och alla hans tankar
strömmade ut som i en fors, födde nya på vägen, och
när han fått tala för ett mänskligt öra som
resonansbotten utan att bli avbruten, utan att få en fråga,
föreföll det honom, som om han haft en begripande
åhörare för sig. Och efter deras första utfärd var han
övertygad om, att Vestman var den intelligentaste
person, han råkat på länge.

Nu höll han på i åtta dagar och berättade under
deras utflykter om alla naturens hemligheter, förklarade
månans inverkan på vattenytan, varnade för att tro
allt vad ögat såg vara så, som det »såg ut».
Berättade, att månan t. ex. var päronformig, fastän
den såg ut som ett klot, och att man därför icke hade
någon säkerhet för att jorden var klotformig...

Här gjorde Vestman en grimas och vågade för
första gången en invändning:

- Ja, men det står i min almanacka i alla fall.

Intendenten hörde, att han givit sig för långt ut
och måste vända, men det var för sent, ty att ge en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:33:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/havsband/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free