- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
231

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FJORTONDE KAPITLET 231

kudden, på vilken han lagt sitt huvud. Nu började
minnet av hans avlidna mor att dyka upp. Och han
vaknade numera ofta efter att ha drömt, att han låg
som ett barn vid hennes bröst. Själen var tydligen
på återgång, och minnet av modren-ursprunget, länken
mellan omedvetet och medvetet liv, trösterskan,
före-bedjerskan steg fram. Barndomstankar om ett
återseende i ett annat liv slogo upp, och hans första
självmordsplaner yttrade sig som en obetvinglig
längtan att återfinna modren någonstädes i en annan värld,
som han icke trodde på.

All vetenskap var hjälplös mot en nedåtgående
ande, som förlorat allt intresse vid livet; hjärnan
hade kämpat, tills den tröttnat, och fantasien arbetade
utan regulator.

Ännu gick han uppe, när det led mot julen, men
han åt föga och tog endast eter till natten. Hela
livet äcklade honom, och han log numera åt sina
förra strävanden. Regnvattnet hade förstört hans
böcker och papper; apparaterna hade ärgat, rostat.

Omsorgen om egen person hade mattats, så att
skägget vuxit ut; håret förblev okammat, och han
skydde vatten. Linnet hade han icke lämnat till
tvättning på mycket länge, och han hade förlorat
förmågan att se smuts.

Kläderna saknade knappar, och rocken var alltid
fläckig framtill, nerspilld, ty handen, som förde kniv
och gaffel, lydde icke mera viljan.

När han någon gång gick ut, stodo barnen och
lipade åt honom och hade öknamn på honom.

En morgon hade han fått barnsvärmen omkring
sig. De drogo honom i rocken, och när han vände
sig om, kastades en sten, som träffade mitt på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free