- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
234

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

234 I HAVSBANDET

orubbligt lugn. Överkloka åsnor, som inte kunna
uppfinna något nytt, utan likt barnen alltid gömma
sig på samma ställe, när de leka dunk. Jag är
övertygad, att den där spikningen i hjässan är uppfunnen
av en adelsman eller en präst under medeltiden och
nu först har sjunkit ner till underklassen, där den
grävs opp som ett prov på folkets slughet. Allting
kommer uppifrån, lax, arsenik, spik, vådaskott,
revolutioner, folkfrihet, ekonomiskt välstånd, folkvisor,
landsmål, bondepraktika, antropologiska museer, men
först som stöld, ty ni, pöbel, stjäl heldre än ni tar
en gåva, därför att ni äro för lumpna för att vilja
säga tack. Och därför sätter ni era välgörare på
dårhuset och era adelsmän på schavotten. Sätt mig
nu på dårhuset, så slipper du fängelse!

Nerkommen i sin stuga erinrade han, att nöjet
få tala ut hade lockat honom till en oförsiktighet,
och med kännedom om folkets lynne visste han,
att självförsvaret mot ett farligt vittne kunde
förmå mördaren att bringa detta till tystnad. Han
sov därför om natten med revolvern i sängen och
hade elaka drömmar, som väckte honom.

Följande dag höll han sig instängd och såg,
huru vita lakan hängde för fönstren i tullstugan.
Tredje dagen bars liket ut och fördes bort på en båt,
och på fjärde dagen kommo karlarne igen. Han sov
icke mer sedan, och sömnlösheten fullbordade
förstörelseverket. Fruktan för att bli vansinnig och
sättas på dårhus blandad med farhågan att när som
helst bli lönnmördad stärkte hans beslut att träda ut
ur livet godvilligt. Nu, när döden nalkades och
slutet på ett liv, på en släkt, framstod i dess
ödslighet, var det, som om släktdriften krupit fram, ytt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free