- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
235

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FJORTONDE KAPITLET 235

rande sig i längtan att äga ett barn. Men att gå
hela den banala vägen att söka en kvinna, binda sig
genom familj vid jorden och samhället, var honom
emot mer än någonsin, och i sitt svaga, sönderslitna
tillstånd spekulerade han ut en genväg, som skulle
skänka honom släktglädjen om endast några timmar.

På omvägar, för vilka hans finkänslighet för
några månader skulle ha upprest sig, skaffade han
sig efter någon väntan ett människofrö, sedan han
under mikroskopet konstruerat en couveuse, som
kunde hållas vid trettiosex till fyrtioen graders värme.
När befruktningen verkställts, såg han hanarne
svärma kring den orörliga honan, vilken han
inbillade sig kunna se rodna. Och nu trängdes de,
knuffades, piskade varandra i kampen om att få ge
impulsen åt ett släkte, fortplanta hans anlag, ympa
hans livliga, alstringsrika ande på ett kraftigt, vilt
underlag. Men det var icke de grövsta, de med stora,
dumma huven och tjocka svansar, utan de kvickaste,
smidigaste, de eldigaste, som först genomträngde
membranen för att få tränga in till kärnan.

Med spritlampans skruv under tummen och med
ena ögat på termometern betraktade han detta
kärlekens avslöjade mysterium ett par timmar. Såg, huru
cellen började klyva sig, huru arbetsfördelningen
mellan de olika groddbladen redan ägde rum, och
han hade med oro avvaktat det främre märgrörets
uppsvallning till den blåsa, som skulle bilda hjärnan,
drömde sig se detta tänkandets säte skönt välva sig,
erfor en sekunds stolthet över denna sin skapelse,
som löst problemet om homunculus, då en rörelse
på lampskruven kom äggvitan att löpna och livets
gnista att slockna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:33:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/havsband/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free