- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
240

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

’MO I HAVSBANDET

made vågen våldsammare än någonstädes, och på
det gröna vattnet såg han kringströdda föremål av
underlig form och färg, över vilka måsarne kretsade
med ilskna skrik, som om de blivit bedragna i sin
snåla väntan på rov.

Sedan han betraktat de sällsamma tingen, vilka
kommo allt närmare, såg han, att de liknade mycket
små barn, mycket grant klädda. Somliga hade blonda
luggar i pannan, andra svarta, deras kinder voro
rosiga och vita, och deras stora, öppna, blå ögon
blickade upp mot den svarta himmeln, orörliga och
utan att blinka. Men när de kommo närmare stranden,
märkte han, att när de gungade på vågen, rördes
ögonen på somliga, såsorn om de tecknat åt honom,
att han skulle bärga dem. Och vid nästa svallsjö
kastades fem stycken upp på stranden.

Han hade sin fixa önskan om att äga ett barn
så rotad i den mjuka hjärnan, att han ej leddes ut
på den tanken, att det var dockor, som det försenade
och strandade fartyget infört till julmarknaden, att
han samlade famnen full med de små hittebarnen,
dem havet, den stora modren, skänkt honom. Och
med sina våta skyddslingar tryckta mot bröstet
skyndade han tillbaka till stugan för att torka dem. Men
han ägde ingenting att göra opp eld med, ty folket
hade förklarat, att de icke ägde någon ved att sälja.
Själv märkte han icke kölden, men hans lilla
julfrämmande skulle ha varmt, och därför bröt han
sönder en bokhylla och gjorde en flammande eld i
den stora spisen, drog fram soffan och satte de fem
småttingarne i rad rnitt framför elden. Sedan han
insett, att de ej kunde torka, utan att han klädde av
dem, började han taga av dem kläderna, men när han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free