- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 24. I havsbandet /
243

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FJORTONDE KAPITLET 243

stjärnan, ledstjärnan till Betlehem, dit tre avsatta
konungar vallfärdade för att som fallna storheter
tillbedja sin litenhet i den minsta av mänskors barn
och som sedan blev alla smås förklarade gud... Nej,
det kunde icke vara den, ty de kristne trollkarlarne
hade, till straff för att de förde mörkret över jorden,
icke fått en enda ljusprick på himlavalvet att bära
ett av deras namn, och därför firade de den mörkaste
årstiden - så sublimt löjligt - med att tända
vaxstaplar! Nu ljusnade det i hans minne - det var
stjärnan Beta i Herkules. Herkules, Hellas’ sedliga
ideal, styrkans och klokhetens gud, som dödade den
lerneiska hydran med hundra huvuden, som rensade
Augias’ stall, fångade Diomedes’ mänskoätande stutar,
rev gördeln av amazondrottningen, tog Cerberus upp
ur helvetet för att slutligen falla för en kvinnas
dumhet, som förgiftade honom av idel kärlek, sedan han i
vanvett tjänat nymfen Omfale i tre år...

Ut mot den åtminstone på himmelen upptagne, som
aldrig lät piska sig eller spotta sig i ansiktet utan
att som en man slå och spotta tillbaka, ut mot
självförbrännaren, som endast kunde falla för sin
egen starka hand utan att tigga om nåd från kalken,
mot Herakles, som befriade Prometheus, ljusbringaren,
själv son av en gud och en kvinnomoder, som sedan
vildarne förfalskade till en jungfrupilt, vars födelse
hälsades av mjölkdrickande herdar och skriande
åsnor.

Ut mot den nya julstjärnan gick färden, ut över
havet, allmodren, ur vars sköte livets första gnista
tändes, fruktsamhetens, kärlekens outtömliga brunn,
livets ursprung och livets fiende.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:50:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/havsband/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free