Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alkibiades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 HISTORISKA MINIATYRER
Och så var han borta.
- Till Pnyx alltså, och jag får en ny komedi,
som skall heta Alkibiades.
- Du har kanske rätt, svarade Lucillus. Det
hela är icke värt att begråtas. Därför: låtom oss
skratta!
Alkibiades stod åter i talarstolen på Pnyx. Han
var hemma där, och han hade alltid folkets öra,
ty han var icke tråkig. Bortskämd av alla, verkade
han upplivande med sin groteska fräckhet.
Nedanför talarstolen syntes bland andra den
kloke, rike och förnäme Nikias, som alltid sökt medla
mellan Sparta och Athen, men genom sin
betänksamhet oftare skadat än gagnat.
Alkibiades, som kände Nikias och hans politik
samt fruktade hans opposition, beslöt att göra en
mästerkupp. Han ville icke tala om Sparta och Athen,
vilket Nikias väntade, utan han ville göra en volt
och tala om något helt annat. Folket älskade
nyheter, och i dag skulle de få något helt nytt.
- Athenare! började han. Kleon är slagen,
ihjälslagen och jag ställer därför min obestridda talang
till statens förfogande. Ni känna mina små fel, men
nu ska ni lära känna mina stora förtjänster. -
Hören, athenare! Det var en gång, då Hellas ägde
Mindre Asien och sträckte sina vingar österut.
Perserkonungen tog bort dessa våra nybyggen det ena
efter det andra, och han står nu i Thracien. När vi
alltså icke längre få gå österut, så måste vi gå
västerut, mot solens nedgång. I haven hört mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
