Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sokrates
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bevarat, men då jag sett athenare gå med
blomsterkransar smyckade att fira Athens undergång, när jag
sett Fidias...
— Hur skall då Sokrates sluta?
— Dock icke som Aspasia.
— Gudarne gyckla med oss! Akta dig, Sokrates!
*
Sokrates satt slutligen i fängelse, anklagad att
ha förfört ungdomen och smädat eller förnekat
statens gudar. Bland åklagarna nämndes: En ung,
dålig diktare Melitos, garvaren Anytos och talaren
Lykon.
Sokrates höll sitt försvarstal och förklarade att
han alltid trott på Gud och på sitt samvetes röst
(daimonion). Han dömdes till giftbägaren, hölls i
fängelse, där han dock fick råka sin hustru och sina
få kvarlevande vänner.
Nu var hustrun inne och grät.
— Gråt icke, sade Sokrates; du har ingen skuld
i detta.
— Vill du icke se barnen?
— Varför skulle jag slita sönder deras små
hjärtan med ett onyttigt avskedstagande? Gå du till
gossarna och trösta dem; förströ dem med en utfärd i
skogarna.
— Skulle vi glädjas då du dör?
— Glädjens att mina lidanden fått ett slut,
fröjden eder att jag dör med ära...
— Har du ingen sista önskan?
— Jag önskar ingenting, jo, frid, frihet från era
dåraktiga tårar och suckar, och er störande klagan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:38:06 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/strindbg/histmini/0078.html
