Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Attila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 HISTORISKA MINIATYRER
vid Catalauniska fälten som ett ärofullt, men
oavgjort slag.
När främlingarna nu haft tid att betrakta den
obetydlige hjälten i sin enkla bruna skinndräkt,
fattades de av samma oemotståndliga respekt som alla,
vilka sett honom.
Där låg mer än fåfänga i denna självmedvetna
rö; detta synbara förakt för allt och alla. Han satt
alltjämt med profilen åt gästerna, och ingen fick hans
blickar mer än ministern.
När lovsången var slut, lyfte Attila sin bägare,
och utan att dricka någon till, läppjade han på den.
Detta var likväl signalen till dryckeslagets
början ; och där flöt vin i guld- och silverbägare, som
måste tömmas varje gång de rördes, ty det roade
herren att själv nykter se sin omgivning rusig.
Efter en stunds drickning trädde negern
Hamil-car fram ösh gycklade.
Då reste sig Storkonungen, vände församlingen
ryggen först, varpå han lade sig på liggsoffan. Men
i varje hans rörelse röjdes majestätet; och när han
med knäen uppåt och händerna under nacken låg
där, mediterande, med ögfonen riktade åt taket, var
han ännu imponerande.
- Men bruden då, och bröllopet? frågade
Orestes en av de hunniska gästerna.
- Hos oss talar man icke om sina kvinnor;
skulle man visa dem då? svarade hunnern.
Drickningen pågick, men någon mat syntes inte.
Emellanåt sjöng hela församlingen och slog i
borden. Mitt under ruset och larmet visade sig
plötsligen hela salen full med rök och byggnaden stod
i ett eldhav. Alla rusade upp skrikande och sökande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
