Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Attila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ATTILA 155
flykten, men ministern slog med sin stav i bordet,
och församlingen brast i skratt.
Det var ett bröllopsskämt, och man hade endast
tänt på några lass halm utanför.
När lugnet åter inträtt, fanns Attila icke mer
kvar i salen, ty han hade gått ut genom en
paneldörr.
Och nu började gästabudet, som räckte till
morgonen.
När solen gick upp satt Orestes med en avarisk
furste ännu vid en bägare. Salens utseende var
obeskrivligt, och de flesta gästerna dansade utanför
kring eldar.
- Detta var också ett bröllop! sade Orestes.
Det glömmer vi ej så snart, men gärna skulle jag
ha velat tala vid den märklige mannen; kan man>
icke få det?
- Nej, svarade avaren, han talar inte
onödigtvis. Vad skall det tjäna till, säger han, att stå och
ljuga varann fulla ? - Det är en klok karl, och
icke utan drag av välvilja och mänsklighet. Han tål
icke onödig blodsutgjutelse, hämnas icke på en
slagen, förlåter gärna.
- Har han religion, är han rädd för döden?
- Han tror på sitt svärd och sin kallelse, och
döden är endast porten till det verkliga hemlandet.
Därför lever han bara som gäst här nere, eller som
en resande.
- Alldeles som de kristna, då!
- Eget är att han fick respekt för påven Leo
nere i Rom... Vad står nu på?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
