Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Attila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utanför hördes ett tjut, som först tycktes komma
från palatset men sedan spred sig genom lägret och
ut på stäppen. En halv million människor tjöto och
det lät som gråt.
De drickande gästerna sprungo ut och sågo alla
hunnerna dansande, ristande sig med knivar i
ansiktet och tjutande obegripliga ord.
Edeko kom tillstädes, och ryckte Orestes med
sig genom hoparna:
- Attila är död! Lovad vare Jesus Krist!
- Död? Det är Ildico!
- Nej, hon satt beslöjad vid liket, gråtande.
- Det är hon!
- Ja, men dessa vildar äro för högfärdiga att
tro det Attila kunde dödas av människa!
- Vilken lycka för oss!
- Fort till Rom med nyheten! Den
förstkom-mandes lycka är gjord!
Orestes och Edekto reste av samma morgon;
och de glömde aldrig detta bröllopet, som fört dem
tillsammans första gången.
Senare förnyade de bekantskapen, men under
andra och större förhållanden. Ty Edekos son blev
Odovaker som störtade Orestes’ son, vilken var ingen
annan än siste kejsaren Romulus Augustus. Han
hette underligt nog Romulus som Roms förste konung,
och Augustus som den förste kejsaren. Och han
slutade som pensionerad, med 6,000 gyllen, på en
villa i Campanien, vilken förr ägdes av Lucullus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
