Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eremiten Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 HISTORISKA MINIATYRER
Och den gamle Eleazar talade om framfarna
dagar, gångna tider och de som nu voro.
- Människan av kvinna född lever en liten tid
och är full av orolighet; växer upp som ett blomster
och faller av, flyr bort som en skugga och bliver
icke. En främling och en gäst är hon på jorden, och
därför skall hon alltid vara resfärdig såsom vi denna
heliga afton...
Äldste sonen Jakob, som kommit hem till
aftonen efter en resa, syntes nog vilja tala om annat,
men vågade icke förrän fjärde och sista bägaren var
drucken.
- Men, mina barn, fortfor Eleazar, det är icke
Israel ensam som är flyktig och ostadig på jorden,
utan alla folk äro ju stadda på vandring; men
skillnaden mellan dem och oss är den, att deras gudar
voro dödliga medan Israels lever. Var är Zeus, de
helleners gud, var är de romares Jupiter, var är de
egypters Isis, Osiris och Ptha? Var äro germanernas
Wuotari, de gallers Teutates? Alla äro de döda,
men Israels gud lever; han kan icke dö! Vi sitta ju
i våra fäders land, i Kanan, fastän icke Zion mer
är vårt, och vi få icke förgäta vad gott Herren oss
gjort haver.
Den sista bägaren dracks, och efter en ny
lovsång ansågs högtiden vara slut.
- Nå, Jakob du, sade Eleazar då; du är
talträngd, kommer från en resa, fastän något sent, och
har nytt att förtälja - tyst, jag hörde steg i
trädgården!
Alla skyndade till fönstren, ty det var oroliga
tider, men när ingen syntes utanför, satte man sig
åter till bords.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
