Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Redskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REDSKAPET 237
formeln på elixiret för att icke glömma det, i fall
hans recept skulle komma bort. - »Vitriololja, sel
ammoniac, salpeter.»
Plötsligen stod han vid en rondpoint, där flera
vägar lupo tillsammans; och stor blev hans
förvåning, när han såg en kropp ligga på sanden. Den
såg ut som en stor brun bandhund, men slapp,
livlös. Det var ju icke den första, som fastnat i
denna ryssja^ tänkte han och gick närmare. Men
när den bruna massan rörde på sig, såg han att det
var en människa med sönderslitna kläder och en
skabbig skinnmössa på huvudet.
- Konungen!
Det var Ludvig XI i hans sista levnadsår.
- Sire, i alla helgons namn, vad är det med er?
utropade doktorn.
- Eländiga människa, svarade konungen,
varför bygger du sådana här giller, där man inte
hittar ut?
Nu hade Ludvig själv i sin ungdom låtit reda
denna snara, men det fick man ju icke säga;
därför talade doktorn vackra ord:
- Sire, är ni sjuk; varför sitter ni icke i Tours,
hur har ni kommit hit?
- Jag får icke sova, och jag kan icke äta! Jag
har bott de sista dagarna i Vincennes, i Saint Pöl,
i Louvre, men jag får icke vara i fred. Slutligen
gick jag hit, för att vara säker på det enda ställe,
som endast du och jag känner; jag kom i går
morgse, och skulle ha stannat längre, men jag blev
hungrig, och nar jag ville ut, hittade jag icke; jag
har legat här i natt och frusit; för mig härifrån, jag
är sjuk, känn på min puls om det är kvartanfeber!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
