Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Old Merry England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Old Merry England.
Kardinal Wolseys roddargalär lade ut från Towers
brygga nedanför Järnporten vid Thames.
Den lyste av guld och rött; flaggor och vimplar
blåste ut för en svag vind, och kardinalen satt på
akterdäck, lysande röd, omgiven av sitt lilla hov,
det stora hade han lämnat hemma i York Palace
senare kallat Whitehall. Hans ansikte var rött, både
av återskenet från den röda dräkten och av vin, ty
han hade ätit middag hos konung Henrik VIII i
To-wer, och även av den nya franska sjukdomen, som
var på högsta modet liksom allt franskt eljest var på
modet.
Han var glad också, ty han hade erhållit nya
bevis på sin konungs nåd.
Vid hans sida stod sekreteraren Thomas
Cromwell. Båda voro uppkomlingar, Wolsey, en slaktares
son, Cromwell en smeds, och detta var nog en av
orsakerna till deras vänskap, fastän kardinalen var
tjugu år äldre.
- Det var en välsignad dag, jublade Wolsey och
kastade blickarna upp mot Towern, som ännu var
residens, men just skulle upphöra iatt vara det. - Jag
fick huvudet av Buckingham, denne tok som trodde
sig äga rätt till kronan efter Henrik VIII...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
