Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vita berget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vita berget.
Medan fredsunderhandlingarna pågingo i
Osnabrück och Münster, flammade trettioåra kriget upp
här och där, mera kanske av begäret att motionera
trupperna än för att skydda tron och trosförvanterna,
men mest för att skaffa underhåll åt soldatesken och
byte åt befälet. Allt tal om religion hade upphört,
och de nya konstellationerna spelade nu med öppna
kort. Det protestantiska Sachsen, lutherdomens första
stöd, arbetade tillsammans med det katolska
Österrike, och det katolska Frankrike med det
protestantiska Sverige. I slaget vid Wolfenbüttel 1641
hade någon anmärkt att franska katoliker slogos mot
tyska katoliker, vilka senare dock förde Johan Baners
lik mellan sina leder.
Svenska generalerna voro icke angelägna om
fred, men då underhandlingarna nu pågingo det
sjunde året, kände de tiden vara inne att passa på.
»Den som tager något, han haver något», skrev
Wrangel till sin son.
Hans Kristoffer von Königsmarck, som fortsatte
Johan Banérs traditioner, hade nyss varit med vid
Susmarshausen, loch skickades nu österut mot
Böhmen. Som han bara ägde 500 man fotfolk utom
rytteriet, visste han icke vad han skulle taga sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
